Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Arabisk antisemitism

Är Israel utsatt för ett religionskrig?

Alla tecken tyder på detta, skriver Anders Carlberg, som är medarbetare i tidskriften "Broderskap" och i sina artiklar behandlar judisk-kristna relationer. De rop som nu höjs från islamskt håll i Mellanöstern tycks visa att konflikten inte gäller konkreta tvisteämnen som kunde lösas på ett rationellt sätt, utan istället urartat till ett religionskrig mot judar i allmänhet. Anders Carlberg är också ordförande i Göteborgs Judiska Församling.

Judendomens styrka såväl som dess utsatthet under de senaste tvåtusen årens historia kan delvis förklaras genom att den judiska kulturen i så liten grad varit knuten till den statsbärande makten. Judendomen har istället representerat en alternativ, på samma gång inåtvänd och utåtriktad, kultur. Den har utvecklats och utövats av en minoritet i ett icke-judiskt samhälle, utan tillgång till de verktyg eller rentav vapen som inramat statsmakten och använts till och med av dess andliga institutioner. I modern tid - för lite drygt femtio år sedan - ändrades förutsättningarna för detta genom att den moderna staten Israel bildades. Men fortfarande är idén om en judendom som är fri från den världsliga makten, en hållning som är som tydligast i den profetiska traditionen och i den rabbinska judendomen, kärnan i den judiska identiteten.

ISRAELS SEKULÄRA "REVOLUTION" LAGD PÅ IS
När det "lågintensiva kriget" mellan palestinierna och Israel bröt ut i början av oktober var premiärminister Barak i färd med att genomdriva "en sekulär revolution". Han ville bryta de band som under statens korta historia utvecklats mellan de judiska institutionerna och de statsbärande myndigheterna. Liksom många andra judar såg han faran i framväxten av en judisk statsreligion i Israel. Nu har denna normalisering mellan judendomen och staten skjutits på framtiden eftersom den israeliska regeringen är fullt upptagen med att försöka återskapa en fredlig, eller åtminstone icke-våldspräglad, relation till araberna.

I MOSKÈERNA UTROPAS HELIGT KRIG
Men den motståndare man står inför använder vapen som inte kan bemötas med gevär och tårgas. För första gången i den konfliktfyllda relationen mellan Israel och dess grannar möter Israel en fiende som bedriver ett religionskrig. I moskéerna i Gaza och Ramallah har de religiösa ledarna proklamerat ett heligt krig mot judar. När motiven för en konflikt med Israel inte längre gäller konkreta politiska frågor som gränsdragningar, inflytande över delar av Jerusalem och krav på återvändande eller kompensation för de palestinska flyktingarna, då krävs en helt ny analys för att förstå hur konflikten skall kunna lösas.

VAR FINNS KOMPROMISSVILJAN?
Det som i den judiska traditionen ter sig som en konflikt vars lösning måste byggas på kompromisser är för de palestinska upprorsledarna en motsättning som bara kan lösas genom att man fullständigt besegrar den religiösa och nationella fienden, judarna. En förklaring till denna skillnad står just att finna i religionens förhållande till makten. Medan judendomen sedan flera tusen år levt i en laddad, ibland konfliktfylld relation till de maktägande, är islam en religion som likt kristendomen ofta använts som ett verktyg för världsliga mål. I den pågående konflikten är det svårt att skilja religiösa från nationella slagord. Lika ofta som man hör Leve Palestina hörs slagordet Död åt judarna, Itbach al jahud. Som icke-muslimsk stat (dock med frihet att utöva islam) i en region som domineras av islam har Israel ständigt framställts som en anomali, en kränkning, av muslimsk och arabisk nationell kultur i arabvärlden.

RESPEKT FÖR DEN ENSKILDA MÄNNISKAN SAKNAS
Israel och västvärlden möter alltså ett arabiskt uppror mot Israel som bedrivs med religiösa förtecken, men vi känner inte igen symboliken från vår egen andliga begreppsvärld. I väst har samhället sekulariserats med följd att det kristna budskapet ej längre är en del av staten och dess politiska dagordning. Under hela Europas historia har judendomen som minoritetsreligion ej varit förknippad med någon statsmakt. Därför är ett begrepp som heligt krig totalt främmande för både modern kristendom och judendom. Det är inte förenligt med respekten för den enskilda människan - hur än hennes "sociala" värde uppfattas - och för de mänskliga och demokratiska rättigheterna, som utgör grunden för modern västerländsk tro, oavsett om den är judisk eller kristen.

MARTYRSKAP - BISARRT OCH OBEGRIPLIGT
Därför blir föreställningen om det eftersträvansvärda martyrskapet ett bisarrt och obegripligt inslag i den pågående kampen mellan israeler och palestinier. Ur västerländsk synpunkt ter sig martyrskapet med sitt inslag av människooffer som ett obarmhärtigt utnyttjande av vidskepliga och lättledda människors desperation. Istället för att på allvar ta itu med det palestinska patriarkatets grundläggande problem - vid sidan av de återstående stegen i fredsprocessen - uppviglar religiösa ledare människor till att genomföra djärva men självdestruktiva våldsaktioner (och gör gällande att detta har stöd i Koranen vilket enligt en av de svenska muslimernas talesmän är helt fel. Red. anm.).

VARFÖR ÄR DE FLESTA KRISTNA ORGANISATIONER SÅ TYSTA?
Som jude reagerar man på användningen av den religiösa absolutismen som vapen i konflikten - inte bara för att det religiöst motiverade hatet är vänt mot judarna utan också för att det representerar en människosyn där människolivet - det egna och andras - väger lätt. Men det som förvånar mig är att de kristna organisationerna inte uppmärksammat det orimliga och oacceptabla i det religiöst färgade kriget mot Israel, särskilt när det kommer till så tydligt uttryck som under fredagsbönen 6 oktober i den stora Zayed bin Sultan Aal Nahyan-moskén i Gaza. Där uppviglades folkmassan av en tidigare rektor för Gazas islamiska universitet, Ahmad Abu Halabiya. Han sade bland annat: "Visa inget förbarmande med judarna, var de än finns, i varje land. Bekämpa dem, döda dem, var du än möter dem...".

I samma stund som svenska kristna uttrycker sin medkänsla med de palestinska dödsoffren måste man också visa sitt avståndstagande från de kampmetoder som används av palestinierna för att lösa motsättningen med Israel. Martyrskap och heligt krig mot den som framställs som en evig fiende kan aldrig vara en lösning på en politisk konflikt mellan två folk om samma land.

Anders Carlberg



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.