Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Politik

nr3-97 s14

Ehud Barak - porträtt av den nye oppositionsledaren

Som troligen Israels mest framstående soldat gick Ehud Barak i sin senaste strid in för att erövra arbetarpartiet (Ma'arach). Det var ganska lätt. Han hade tre motkandidater och vann vid partikongressen i juni i år 50 % av rösterna och efterträdde därmed Shimon Peres som partiledare. Barak är den sjunde i en lång rad överbefälhavare som gjort entré på den politiska arenan efter sin pensionering från Israels försvarsmakt, IDF.

Framstår som trovärdig
I hans klara, precisa och sakliga tal framstår Barak som trovärdig och, om han säger till israelerna att det är möjligt att göra territoriella eftergifter och ändå garantera Israels säkerhet, då lyssnar de. Med sitt okynniga leende verkar han yngre än sina 55 år, men faktum är att han har 35 års militärtjänstgöring bakom sig och tjänat tillräckligt många lagrar för att ha gjort sig förtjänt av en plats i Israels militärhistoria. Som f.d. stabschef för underrättelsetjänsten och senare utnämnd till Israels 14:e överbefälhavare, avgick Barak med pension och generallöjtnants grad, arméns högsta.

Föddes på kibbutz
Han föddes 1942 på kibbutz Mishmar Hasharon som son till Esther och Israel Brog. Ehud är den äldste av fyra bröder. (Som representant för IDF utomlands ändrade han sitt efternamn till Barak, vilket betyder "blixt" på hebreiska.) En familj där IDF åtnjuter ett högt anseende. Mamma Esther erinrar sig att tre av hennes söner stred i Jom Kippur kriget i oktober -73, men vid tanken på Ehud och hans familj kände hon en viss lättnad, hon visste ju att de befann sig i USA på ett år för att studera. Vad hon inte visste, var att han hade flugit tillbaka till Israel och stred vid Suezkanalen, innan hon ens hade en aning om att han hade återvänt.

Ledde kommandoteam
Året innan hade Barak lett ett kommandoteam (med bl.a. Binyamin Netanyahu), och maskerad som flygmekaniker stormat ett belgiskt plan som kapats till Israel. Vid ett annat tillfälle tog han sig in i Beirut som en del av ett kommandoteam som sköt ner tre PLO-ledare.
Enligt Barak själv tillhörde han inte de studerande ungdomarna och insåg inte vitsen med att ta studentexamen; istället slutade han skolan och arbetade i kibbutzens fiskdammar, men drömde om att bli mekaniker. Senare tog han igen den ur studiesynpunkt förlorade tiden. Han kompletterade studierna och tog studenten under armétiden. Studerade fysik och matematik på Hebreiska Universitetet i Jerusalem och 1968 tog han sin B.Sc. (fil.kand.). 1978 kompletterade han sina studier vid Stanford University i Kalifornien och utexaminerades med en M.Sc. i Economic Engineering Systems.

Från ett slag till ett annat
I den förra regeringen innehade Barak först posten som inrikesminister. Senare blev han utnämnd till utrikesminister. Enligt Yitzhak Rabins före detta rådgivare, hade dessa två politiker mycket gemensamt och Barak var insatt i de flesta av Israels avgörande militära och politiska beslut. Liksom Rabin före honom, tror Barak på att styrka och diplomati går hand i hand. Enligt den politiska analytikern professor Yaron Ezrahi från Hebreiska Universitetet, inser Barak betydelsen av diplomati, ekonomi och andra icke-militära frågor vid diskussion av säkerheten. Han säger att, "han har visat att han kan klara av en ny definition av det som ligger i Israels nationella intresse".

Övergång till en era av integration i Mellanöstern
Inför 2 000-talet är Israel berett på en övergång från mer än ett halvt sekel av krig till en era av integration i Mellanöstern och till att bli en aktör inom global politik och ekonomi. Barak säger dock: "endast om våra grannar omvandlas till partners, med vilka vi kan skriva hållbara avtal, är det möjligt att komma fram till en uppgörelse". Barak tror på en dubbelspårig fredsprocess med palestinierna och Syrien och att framgång på det ena spåret förbättrar Israels position även på det andra. Också nyligen, när man firade 30 år av utveckling på Golanhöjderna, var Barak ärlig när han sa till invånarna där, att ett fredsfördrag med Syrien skulle innebära en pinsam kompromiss om Golanhöjderna.

"Asymmetri mellan oss och våra arabiska partners"
Barak upprepar dock, eftersom "vi just nu befinner oss mitt i förhandlingar med palestinierna och när som helst återupptar samtalen med Syrien, får vi i våra förhandlingar inte förlora ur sikte den asymmetri som finns mellan oss och våra arabiska partners". Han tillägger, "varje undfallande israeliskt uttalande blir till en faktisk eftergift, utan någon motprestation på den arabiska sidan." Om däremot arabiska förhandlare gör någon eftergift, kan den alltid dementeras av deras ledare. Enligt Barak placerar oss denna asymmetri definitivt i ett taktiskt underläge. Han är fast övertygad om att för att kompensera för den här asymmetrin måste israeliska förhandlare tillåtas stor flexibilitet och manöverutrymme för att maximera förhandlingsresultatet.

Ny sionistisk consensus behövs
På det ekonomiska och sociala planet förespråkar Barak en "ny sionistisk consensus". Den här idén skulle förena fria marknadens princip och den globala ekonomins krav med känslan för behoven hos människorna bakom makroekonomin. "En ny nationell prioritetsordning borde ställa de svagare delarna av landet i fokus: Negev, Galiléen, utvecklingsstäderna samt fattigkvarteren", förklarar Barak. "Kloka statliga investeringar i den mänskliga tillväxtbefrämjande infrastrukturen, till exempel utbildning, yrkesskolning, småföretag, sysselsättning, bostäder, hälsa och kvinnor, skulle ersätta traditionella socialbidrag, öka tillväxten och skapa förutsättningar för att frigöra stora grupper ur fattigdomens grepp".
För närvarande har Barak, som oppositionspartiets ledare, en annan, avgörande strid att utkämpa: han hoppas på att stjälpa Benyamin Netanyahus regering och därefter måste han övertyga Israels befolkning att ge honom chansen att ta maktens tömmar. Kanske kan Baraks erfarenhet som militär ledare vara till hjälp i hans förberedelser för kommande strider i det civila.

Jerusalem den 20 juli 1997
Janet Mendelsohn Moshe
översättning: Esther Marcus


Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.