Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

POLITIK

Motsatta ståndpunkter skall leda till fred
En översikt av förhandlingsläget

Av Marie-Hélène Boccara

I slutet av september inleddes den sista fasen av Osloprocessen. De frågor som Israel och PLO nu har att lösa, är också de som anses vara svårast att kompromissa om. Det handlar om:
1) Jerusalem 2) flyktingproblematiken 3) Västbankens och Gazaremsans rättsliga status 4) bosättningarna, och 5) gränserna mellan Israel och de palestinsk-kontrollerade områdena.

I september år 2000 är det meningen att ett slutligt fredsavtal skall skrivas under.

Jerusalem
Israels uppfattning är, att Jerusalem är den judiska statens enade och odelbara huvudstad. Men palestinierna anser att Jerusalem är deras. Från att ha begränsat sina krav till att gälla enbart östra Jerusalem, har palestinska företrädare på senare tid undvikit att specificera hur mycket de kräver av staden. Förmodligen kommer de att lägga fram krav på hela Jerusalem, för att sedan framstå som generösa när de nöjer sig med den östra delen.
Under flera år har ett "markkrig" utkämpats om Jerusalem. Både palestinier och israeler köper upp mark och bostäder i staden, oftast genom bulvaner.

Även ett "byråkratikrig" har pågått under ett antal år. Enligt Osloavtalen får den palestinska myndigheten inte ha någon politisk verksamhet i den israeliska huvudstaden. Trots detta har flera av den palestinska myndighetens ministerier etablerats i Jerusalem. Ett är det omstridda Orient House där den palestinska myndighetens sk Jerusalem-minister, Feisal Husseini, verkar. Israel har vid flera tillfällen protesterat mot den politiska verksamhet som pågår i Orient House, bland annat i samband med utländska ministrars besök där. Men eftersom Orient House även är Feisal Husseinis bostad har palestinierna lyckats kringgå avtalet. När israeliska myndigheter har stängt palestinska ministerier i andra delar av Jerusalem, förläggs de istället till Orient House.

På dessa två sätt har fakta på marken etablerats. Därigenom har en stor del av Jerusalem redan ställts under palestinsk kontroll. Hur de formella och politiska frågorna kommer att lösas i ett fredsavtal vågar dock få spekulera i.

Flyktingproblematiken
När det första arabisk-israeliska kriget bröt ut 1948 flydde hundratusentals araber från krigszonen. Eftersom de arabiska staterna angrep Israel, var det i Israel som kriget utspelade sig. Det var följaktligen också från Israel som araberna flydde. Året efter, när vapenstilleståndsavtalen trätt i kraft, antog FN:s generalförsamling en resolution om "rätten att återvända". Israel gick med på att ca 100 000 av de arabiska flyktingarna återvände inom ramen för ett familjeåterföreningsprogram. Härefter ville Israel att flyktingfrågan skulle hanteras inom ramen för fredsförhandlingar. Detta kunde dock inte arabvärlden ställa upp på, eftersom man vägrade att erkänna Israels rätt att existera. Bortsett från Jordanien, har arabvärlden istället valt att låta flyktingarna förbli flyktingar, dels genom att förvägra dem medborgarskap, dels genom att permanenta flyktinglägren i dess misär. Idag har UNRWA, FN:s organ för de palestinska flyktingarna, över 3 miljoner registrerade flyktingar, vilket är dubbelt så många som de facto flydde under krigen 1948 och 1967. Även de som har fötts i flyktinglägren registreras som flyktingar. Det har med tiden därför blivit logiskt omöjligt att tala om "återvändande" angående de flesta av dem med flyktingstatus.
Israel anser det inte vara möjligt att låta alla de UNRWA-registrerade flyktingarna återvända.

Däremot är man villig att diskutera och medge kompensation för egendom som förlorats i samband med flykten. Men i detta sammanhang vill Israel även diskutera kompensation för egendom som uppåt 700 000 judar förlorade när de tvingades lämna de arabiska länderna under 1950-talet.
Parternas respektive krav kan möjligen komma att kvittas mot varandra. Ur ekonomisk synpunkt skulle en sådan lösning hårdast drabba de palestinska flyktingarna. För att bidra till stabilitet och stävja det våld som sådant missnöje kan resultera i, skulle EU kunna omdirigera en del av det bistånd som idag fastnar hos den palestinska myndigheten. Direkta utbetalningar till de palestinska flyktingarna skulle i mesta möjliga mån tillgodose alla parters intressen.

Västbankens och Gazaremsans rättsliga status
Ehud Barak har redan sagt att han inte motsätter sig bildandet av en palestinsk stat. Men det finns begränsningar: Inga tunga vapen får finnas väster om Jordan-floden; vid Jordan-floden går även Israels östra försvarsgräns. Det betyder att Israel förbehåller sig rätten att använda Västbanken för sitt försvar i händelse av ett väpnat angrepp öster ifrån.
Det palestinska området skulle alltså inte ha rätt till den territoriella integritet och det politiska oberoende som stater, enligt folkrättsliga principer, har. I realiteten menar man alltså inte en stat, utan en autonomi.
Palestinierna anser sig ha rätt att etablera en stat, med allt vad det innebär. Möjligen kommer de att på papperet gå med på de israeliska kraven om demilitarisering och rätten att använda palestinskt-kontrollerat område i händelse av ett väpnat angrepp från exempelvis Irak eller Iran. Vad gäller demilitariseringsfrågan, så smugglas tunga vapen redan idag in på de palestinsk-kontrollerade områdena. Inget tyder hittills på att leveranserna skulle minska i omfattning. Den palestinska flygplatsen, som invigdes förra året, blev dubbelt så stor jämfört med vad Israel och PLO avtalat. Flygplatsens storlek gör det möjligt för fraktflyg, med exempelvis stridsvagnar, att landa där.
Oavsett vad parterna kommer överens om avseende rättigheter och skyldigheter på Västbanken och Gazaremsan, så är det av största vikt att det inte finns ett alltför stort tolkningsutrymme i avtalet. Oenighet om avtalets innehåll skulle, just vad denna fråga beträffar, allvarligt kunna äventyra fred och säkerhet.

Bosättningarna och gränserna
Israel har medgivit att vissa av bosättningarna på Västbanken kan utrymmas. De bosättningar som utgör sk säkerhetsbuffertar skall vara kvar och stå under israelisk jurisdiktion. Den palestinska sidan har å sin sida länge hävdat att bosättningarna i sig är ett hot mot freden.
Hur dessa frågor kommer att lösas är oklart. Men ett starkt samband finns mellan just bosättningarna och de gränser som skall fastställas mellan Israel och de palestinsk-kontrollerade områdena.

Var gränserna kommer att dras kommer troligen att bestämmas utifrån bosättningarnas belägenhet, storlek och säkerhetspolitiska betydelse. Mindre bosättningar och de utan säkerhetspolitiskt värde kan, och kommer troligen, att utrymmas. En som är både liten och utan säkerhetspolitiskt värde är belägen mitt i Hebron. Även om judar har en historisk och religionsbaserad rätt att bo i centrala Hebron, medför detta påfrestningar som uppfattas som säkerhetspolitiskt negativa. Själva placeringen av denna bosättning försvårar dessutom den geografiska gränsdragningen mellan Israel och ett framtida Palestina. Den i Hebrons utkant belägna bosättningen Kiryat Arba kommer förmodligen att vara kvar.

Fredsviljan avgörande för framgång
I dagsläget står parterna långt ifrån varandra. Båda sidor kommer att ha svårt att göra de nödvändiga kompromisserna. Förhandlingsbordet kommer flera gånger att överges innan ett avtal till slut kan skrivas under. Båda sidor kommer att intensifiera den opinionsmässiga krigföringen. Liksom under krig, behöver parterna i en fredsprocess opinionens stöd för att få igenom sina motstående krav på varandra. Inför denna sista fas kommer inte bara Israels och PLO:s egentliga fredsavsikter att prövas. Lika mycket kommer även journalisternas objektivitet och saklighet att ställas på prov. För nu kommer allt att ställas på sin spets.
Skrivet den 5 oktober 1999.

För en översikt av förhandlingsläget mellan Israel och Syrien, se Peter Steins recension av Itamar Rabinovich bok om Rabins Syrien-politik i Menorah nr.3, 1999, sida 34 eller i Menorahs Internetarkiv.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.