Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

POLITIK

Nye premiärministern på piedestal

Av Marie-Hélène Boccara

Under sin valkampanj visade Barak mest upp ett amerikanskt polerat leende och en monarkiskt vinkande hand. Valplattformen skilde sig inte mycket från Likud i fråga om fredsprocesser och landavträdelser i utbyte mot fred. Och istället för att ge konkreta svar på journalisternas mer ingående frågor om hur han skall driva fredsprocessen framåt uppmanade han dem att vänta och se. Hur ser då fortsättningen ut? Marie-Hélène Boccara, generalsekreterare i Svensk Israel-Information, analyserar här händelseutvecklingen.

Baraks eftervalskampanj har bestått av diplomatiskt väl avvägda resmål, med start hos Arafat, kung Abdullah av Jordanien, samt Egyptens president Mubarak. Först sedan han betygat de arabiska grannarna om sina fredsavsikter besökte han USA. Till palestiniernas förtret värmdes de nedkylda relationerna mellan Israel och USA omedelbart upp.

FRÅN FREDSAVTAL TILL GENOMBROTT
I sitt segertal lovade Barak att Israel skall lämna södra Libanon om 10-14 månader. Sådana bestämda förutsägelser borgar för att Barak avser att även lämna Golanhöjderna till fullo. Detta är nämligen vad Syrien kräver för att stävja Hizbollahs terror mot Israel. Innan terrorn kan kontrolleras eller helst stoppas inifrån Libanon kan inte Israel genomföra ett ensidigt tillbakadragande från säkerhetszonen. Det var här Barak klättrade upp på sin piedestal och omvärlden har låtit honom sitta där. Härefter har dock Barak blivit tvungen att revidera sina tidsangivelser samt modifiera sina profetior om utvecklingens innehåll. Istället för fredsavtal inom loppet av 10-14 månader talar han nu om att ett genombrott i fredsprocessen kan komma om 15 månader. Vid vilken front (palestinska eller syriska/libanesiska) genombrottet kommer är oklart, men de inledda fredsprocesserna skall föras simultant fram till dess.

WHY WYE?
Vid ett oräkneligt antal tillfällen har Barak sagt att han skall genomföra Wye-avtalet som Netanyahus regering slöt med Arafat. Samtidigt säger han sig vilja omförhandla Wye för att istället omedelbart inleda slutförhandlingarna om gränser, bosättningar, de självstyrande områdenas rättsliga status, Jerusalem samt flyktingproblematiken. Skälet till detta är Baraks uppfattning att Wye-avtalets karta innebär stora säkerhetspolitiska faror för Israel. Barak uppges till och med ha sagt att genomförandet utifrån ett säkerhetsperspektiv skulle leda till en explosiv situation, eftersom det skulle lämna de israeliska bosättningarna helt omöjliga att försvara i händelse av angrepp från den palestinska omgivningen. Barak har därefter sagt att om Arafat inte går med på en omförhandling av Wye så kommer Israel att stå fast vid avtalet.

Redan har Arafat visat sitt missnöje med Baraks försök till omförhandlingar och redan har palestinierna börjat tala om kris i förhandlingarna.

FRÅN ORD TILL HANDLING?
I likhet med Netanyahus politiska omognad, har även Barak hittills visat prov på motsvarande, även om hans inledande manövrar gav intryck av total kontroll på den politiska internationella arenan. En positiv tolkning av Baraks verbala svängningar och löften är att han är flexibel. En negativ tolkning ger vid handen att hans fredspositiva uttalanden fortfarande bara är ord som kanske inte omsätts i handling.
I Mellanöstern har ord stor betydelse. Och dubbla budskap skapar osäkerhet. Inte minst är det tydligt när den palestinska myndigheten å sin sida ägnar mycken ansträngning åt antiisraelisk våldspropaganda. Den skapar misstro och osäkerhet när palestinierna på den internationella scenen åtar sig att verka för fred. Misstron skapar i sin tur sämre förutsättningar för fred.

FÖRVÄNTNINGAR GROGRUND FÖR BESVIKELSER
Det är bara från förväntningar som besvikelser kan följa. Ett av skälen till den förhållandevis lugna situation som trots allt rådde under Netanyahus regeringstid var just avsaknaden av förväntningar. Politisk trötthet var vad som präglade tillvaron då. Därmed inget våld. Men heller ingen fred.
Barak har skapat förväntningar och det är få som inte fäster tilltro till hans förmåga att åstadkomma fred i Mellanöstern. Han har tack vare alla sina löften och profetior mycket att leva upp till. Men Barak kommer i första hand att se till Israels säkerhet och om Wye-avtalet äventyrar den, kommer han troligen inte heller att fullfölja avtalet.
Framförallt på den palestinska sidan kommer då besvikelsen att bli stor och i sin tur innebära förnyat våld.
Barak har själv placerat sig på sin piedestal. Han lovar fred. Men kan han åstadkomma den helt ensam? Vid sitt Washington-besök konstaterade han metaforiskt att det behövs två för att dansa tango. Barak sade sig vara redo, dansinstruktören (USA) konstaterade han var redo och undrade om danspartnern, i detta fall Syrien, är redo.
Barak må ha den politiska viljan och de säkerhetspolitiska insikterna för att få till stånd ett genombrott i fredsprocessen vid alla fronter. Ansvaret eller ens förtjänsten för att det går i den ena eller andra riktningen ligger däremot inte ensamt hos Barak eller Israel. ♦

Svensk Israel-Information bevakar utvecklingen i Mellanöstern. Dess analyser och aktuell information finns på Internet:www.svenskisraelinfo.nu

Skrifterna "Fakta - Folkrätt och den arab-israeliska konflikten" och "Aktuellt" kan beställas per telefon 08-6670320 eller fax 08-6672062.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.