Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

POLITIK

Om Israel och dess nya regering:

Försiktig optimism bland israeler

Av Janet Mendelsohn Moshe, Jerusalem

Optimism härskar i Israel efter valet. Allteftersom premiärminister Ehud Barak reser runt från Arafat till Clinton och sedan till Blair och tillbaka till Arafat tycks tilliten till hans politiska ansträngningar växa. Till och med bosättare på Golanhöjderna tycks resignera inför Baraks politik som kunde medföra ett totalt tillbakadragande från den grå basaltplatån till 1967 års gränser mot Syrien.
När vi frågade människor från hela landet med olika politiska åsikter, tycktes en förbehållsam optimism inför den nya israeliska regeringen vara förhärskande. Ingen avundas Barak, men han tycks ha den israeliska befolkningens respekt. Kanske kommer Barak som han själv hävdar att bli "en hela folkets premiärminister".

När Eitan Liss 1969 var en ung man på 24, flyttade han och hans höggravida fru Ruti upp till Golanhöjderna, till en nystartad bosättning bara 1600 meter fågelvägen ovanför Genesarets sjö. Liss var född i kibbutzen Degania vid Genesarets södra ände och växte upp under det ständiga hotet från syriska trupper, som låg i väl befästa skyttegravar ovanför de judiska byarna i dalen. Syrierna kunde inte bara kontrollera vattentillflödet från Jordanflodens källor, de kunde också utan tvivel sikta ner på de israeliska traktorerna, som plöjde fälten, och skjuta åt deras håll.
Idag är Liss' tjocka hår alldeles vitt. Han och hans fru har fyra barn i åldrarna 15-28, alla födda på Golan. Han har varit ordförande för det lokala styret, tjänstgjort som vaktpost och gjort sin insats, medan Golanhöjderna utvecklats till en blomstrande, grönskande plats präglad av naturens skönhet men av strategisk betydelse. Nära hans hem i moshaven Ramot har ett hotell vuxit upp. Jeepturer och ridning lockar besökare, och jordbruket tycks ha kommit i bakgrunden medan turismen har tagit över.

KOMPROMISS OM GOLANHÖJDERNA
Trettio år efter flyttningen till Golan kanske Liss blir en av 17.000 israeler, som måste lämna Golan i utbyte mot fred med Syrien.
"Vi har inte vatten eller land, och Syrien är utfattigt och i total avsaknad av ens en grundläggande utveckling", påpekar Liss. "Kanske tiden faktiskt är inne för en kreativ lösning, som kan bringa fred till hela Mellanöstern?"
Liss hoppas förstås att den kreativa lösning han talar om skulle tillåta israelerna att fortsätta att leva på Golanhöjderna efter ett interimsbeslut, och han använder Hongkong som exempel. "Jag vill naturligtvis inte ge upp allt det här", understryker han med en vid gest, som omfattar både hans hem och de små semesterstugorna på hans mark, som han hyr ut med "bed and breakfast" på internationellt sätt. "Men faktum är att vi levt här i otrygghet i trettio år".
Mer än 57% av bosättarna på Golanhöjderna stödde Baraks kamp för att bli premiärminister. "Tredje vägens parti", vars enda syfte var att skydda Israels intressen på Golanhöjderna, fick inte en enda plats i Knesset. Men många människor säger att om det skulle bli folkomröstning och om folk uppmanas att bestämma sig, skulle det inte bli så lätt att ge upp Golan.

Miriam Frajnd, som är familjeterapeut i Jerusalem, är väldigt optimistisk ifråga om den politiska situationen idag. "Barak vann med så stort stöd, han har en bred koalition och han har engagerat sig starkt för att driva fredsprocessen framåt", förklarar hon. Frajnd flyttade från Stockholm till Israel 1972, och idag är hon lycklig över att se folket nå fram till mer nationell samstämmighet i fredsfrågan.
"Naturligtvis måste man vara realist i Israel, och vi kommer att få svårigheter i Golan-frågan", tillägger hon. "Det blir hjärtskärande att se hem och åkrar bli övergivna för att överlämnas till Syrien, och det kan säkert komma till våldsamma incidenter".
Hennes make Artur blev lätt skadad vid en terroristattack för två år sedan mitt i Jerusalem, där fem människor dödades och 190 skadades. Sedan dess har båda makarna förblivit aktiva supporters till Meimad-partiet, som är ett moderat religiöst parti knutet till One Israel (Ett Israel).
Frajnd tillägger att Barak måste bli en mästerlig skeppare för att kunna hålla fast vid rodret, när parlamentsskutan rullar från sida till sida. "Trots att de flesta israeler längtar efter fred, finns det olika åsikter om, hur vi ska komma dit".

NATIONELLA VÄRDEN ÄR LIKA VIKTIGA SOM FRED
Rabbi Zvi Schwartz är en israelisk pedagog, som inte generar sig för att säga att han inte fostrar sina elever för fred. Han försöker lära dem judiska värden, och enligt honom är detta svårare att lyckas med i ett Israel som närmar sig år 2000. "Folk har föga nationell stolthet, och unga israeler skulle lika gärna bo i New York som i Tel Aviv". Nyhetsmedia har till och med rapporter om människor i Kiryat Shmona, som hotar att lämna sina hem efter de senaste katyusha-attackerna.
"Sionismen är inte vad den varit, och vi har vant oss vid att bosättningar övergivits", suckar rabbi Schwartz. Han har redan upplevt den hjärtslitande sorgen över att lämna sitt hem. Schwartz och hans fru var unga lärare i Yamit 1978, då Camp David-överenskommelsen undertecknades, och han och familjen var med bland de evakuerade 1982, då den lovande ökenstaden bröts upp totalt.

De flyttade med yeshivan till Neve Dekelim, en judisk bosättning på Gazaremsan. Idag är han en välkänd ledare, som fortfarande undervisar unga män inom "Hesder"-rörelsen, som kombinerar religiösa studier med tjänstgöring i armén. Trots att rabbi Schwartz hör till den yttersta högern i politiskt spektrum, avvisas han inte av Barak, fastän han förklarar att det nya parlamentet inte precis faller honom i smaken. Han säger att Barak åtminstone lägger korten på bordet, även om det inte är det kort han själv skulle spela med. "Kanske folk är tillfreds med Baraks spelöppning, men vi vet inte än hur hans slutspel kommer att se ut".
Enligt Schwartz kan dock ingen besvikelse bli så stor som den på premiärminister Menahem Begins tid, då han överlämnade Sinai till Egypten vid Camp David. "Både Begin och Netanyahu gick bortom alla gränser, fortsätter Schwartz. "Vi trodde på vår rätt att stå fast, men de var männen som lämnade tillbaka territorier". Rabbinen medger att han kan respektera Barak men skulle vilja se den röda linje han inte kommer att överträda. "Kanske tvingas han bortom den röda linjen och inser då att våra partners inte är intresserade av fred. När det kommer till kritan är det kanske så att israelerna gärna vill diskutera fred, men vad palestinierna vill ha är Israel", slutar Schwartz.

David Geva har också respekt för Barak som militär och politisk ledare, men är djupt desillusionerad ifråga om dennes kolleger på vänsterflygeln.
"Varför skall vi ge oss in i förhandlingar, när den andra sidan exakt vet vad vi är beredda att ge upp och när?" frågar han. "Barak kan vara väldigt manipulerande och han är en taktiker. Vi har sett honom använda de talangerna för att forma en koalition. Så nu får vi se om han kan använda sig av denna förmåga lika effektivt, när det gäller syrierna och palestinierna".
Geva föddes för 47 år sedan i moshav Givat Yearim i Jerusalemkorridoren kort efter det att hans föräldrar kom till Israel från Jemen med "Operation Flygande Mattan". Trots att moshaven från början hade en hönsfarm och producerade ägg, arbetar Geva idag i Jerusalem och har byggt ett förtjusande hem i den pastorala miljön tio kilometer utanför Jerusalem. David arbetar som dataprogrammerare och hans fru är sköterska på Hadassahsjukhuset i Jerusalem.
Geva har alltid röstat på högern och Likud, men säger att "jag först och främst är sionist, och jag accepterar befolkningsmajoritetens åsikt. Uppenbarligen diskuterar vi nu vår framtid, och detta kommer att bli ett mycket svårt år. Låt oss hoppas att våra ledare visar ansvar, när de fattar beslut om våra gränser".
Geva medger att han hellre skulle ha sett en högerregering men att Barak trots allt inte var ett dåligt val. "Ibland tänker jag faktiskt att det här kanhända kommer att ordna sig till det bästa", sammanfattar han. "Det är intressanta tider vi lever i!"
Översättning och bearbetning Norma Wiel-Berggren



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.