Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

Politik

4-97 sid.10

Krig eller Fred? Syriens president Hafez al-Assad vet svaret.

En analys av den aktuella situationen av Marie-Hélène Boccara

De bilaterala fredssamtalen mellan Israel och Syrien inleddes i Madridkonferensens kölvatten 1991. Inga egentliga steg har tagits för att bana väg för fred mellan de båda ärkefienderna. Sedan fredssamtalen avbröts i april förra året har relationerna staterna emellan bara försämrats.

Något kallt status quo som rådde mellan Israel och Jordanien innan ett fredsavtal slöts mellan länderna 1994, existerar inte mellan Israel och Syrien. Man kan istället likna situationen med den som rådde mellan Israel och Egypten innan Sadat valde att komma till Jerusalem med utsträckt hand för fred: Egypten gjorde anspråk på att få tillbaka Sinaihalvön som Israel hade kontrollerat sedan Sexdagarskriget 1967, medan det samtidigt stödde palestinsk terrorism på israeliskt territorium. Syrien gör å sin sida anspråk på att få tillbaka Golanhöjderna, som Israel också ockuperade i Sexdagarskriget samtidigt som Syrien för ett krig mot Israel genom sitt stöd till terrororganisationen Hizbollah i Libanon.

Men Syriens president Hafez al-Assad lär inte komma till Jerusalem för att sluta fred med Israel. Faktum är att det helt handlar om Assad alls vill ha fred eller om han endast vill ha tillbaka Golanhöjderna. Assad skulle kunna få dessa strategiskt viktiga höjder tillbaka, liksom södra Libanon skulle kunna bli fritt från israelisk intervention (Libanon som ju i praktiken styrs av Assad som har 35.000 syriska soldater på plats) om han tillmötesgick israelerna i deras tolkning av vad fred innebär. Det betyder en fred, inte bara på papperet, utan ett tillstånd mellan länderna som gör regionen säkrare och som medför att Israel inte behöver frukta att nya konflikter bryter ut med Syrien. Det betyder också att man från israeliskt håll vill ha ett utbyte av diplomatiska förbindelser, handel, turism osv med Syrien. Assad är emellertid mycket tveksam, för att inte säga oresonlig, på denna punkt. Hur den syriske diktatorn har tänkt att han skall kunna få tillbaka Golanhöjderna och samtidigt upprätthålla den milsvida distansen till israelerna är det nog ingen som egentligen vet. Men det är många som spekulerar.

Svårt att veta hur en diktator tänker
För att utröna varthän en diktatur är på väg måste man antingen vara tankeläsare eller känna diktatorn ifråga och därigenom ha möjligheten att göra en psykologisk analys av vederbörande. Demokratier kan man tyda och förutsäga på ett annat sätt, bland annat genom att se hur opinionen svänger. Eftersom demokratiska regeringar vill bli omvalda kan man förvänta sig att de följer opinionens önskningar. Det är delvis detta som gör att demokratiska stater bidrar till säkerhet och stabilitet i större utsträckning än vad diktaturer gör - de är nämligen förutsebara. Ett annat skäl till att demokratier är säkrare än diktaturer är att man i demokratier har som tradition att lösa tvister och konflikter med fredliga medel. Det gör inte diktaturer. Syrien är ingen demokrati och Assad är ingen demokrat. De flesta bedömare har höga tankar om den syriske presidenten. Med det menas att man anser honom vara rationell, vilket i sin tur betyder att man inte tror att han kommer att använda våld för att ta tillbaka Golan. Eftersom Assad vet att Israel idag är den bäst militärt utrustade staten i Mellanöstern inser han att Syrien inte kan vinna ett krig mot Israel. Således skulle han den vägen inte heller kunna ta tillbaka Golan.

Men en demokratisk opinion kan lätt avläsas
Men Assad vet också att Israel inte är osårbart liksom att Israel är en demokrati i vilken opinionens vilja och avsikter ganska tydligt kan avläsas. Israelerna är trötta på krig och terror, varför de är villiga att göra snart sagt vad som helst för att slippa våldet, vare sig det handlar om att lämna tillbaka Golanhöjderna eller södra Libanon utan säkerhetsgarantier. (En rörelse "Mammor till soldater i södra Libanon" har startats och har börjat skapa opinion för att Israel skall lämna säkerhetszonen omedelbart - med eller utan fredsavtal). På senare tid har man också kunnat läsa opinionsundersökningar som visar en tendens till minskad motivation bland israelerna att göra militärtjänsten som är tre år för män och två år för kvinnor. Repmånaderna är en månad per år.

Vill Assad trötta ut Israel?
Assad kanske därför väljer uttröttningsmetoden och hoppas på att den israeliska opinionen av sin regering skall kräva en överenskommelse med Syrien för att få slut på våldet i södra Libanon, där israeliska soldater numera stupar var och varannan dag. Av bland annat sådana skäl lämnade Israel Gazaremsan och Västbanken. Alltför många soldater föll offer för den palestinska terrorn, vilket medförde att den israeliska opinionen krävde ett tillbakadragande från områdena.

I förhandlingarna under Israels förre premiärminister Yitzhak Rabin såg det ut som att ett överlämnande av Golanhöjderna till Syrien var på väg att genomföras. Rabin hade uttryckt sin vilja att ge dem tillbaka i utbyte av en fred, trots att han i valrörelsen 1992 klart deklarerat att Golanhöjderna under alla omständigheter skulle stanna i Israels händer. Den syriske presidenten tog inte chansen. Skälet torde vara att Assad anser att han har rätt till Golan utan villkorade arrangemang för att få dem tillbaka. Men eftersom Israel har rätt att ockupera Golan till dess det hot som motiverade ockupationen är borta, kan man bara tolka Assads bångstyrighet som att han saknar viljan att sluta fred.

Syrien har nära samarbete med Iran och förhandlar med Irak
Bångstyrigheten kan även påverkas av samarbetet och den nära relationen med Iran.
Iran försörjer terrororganisationen Hizbollah i södra Libanon med vapen, sprängämnen och pengar samt ser till att den får den träning som erfordras för att bekämpa Israel. Vapenleveranserna går via Syriens huvudstad Damaskus för vidare befordran till Bekaa-dalen i Libanon. Bara för några månader sedan träffades Syriens och Irans utrikesministrar i Teheran för att diskutera hur det fortsatta samarbetet i södra Libanon skulle utformas. Syrien har också alldeles nyligen återupptagit handelsförbindelserna med den tidigare ärkefienden Irak. Syriens vänner är alltså stater som varje dag strävar efter att utplåna Israel.

Under den israeliska valrörelsen förra året deklarerade Netanyahu med all tydlighet att Golanhöjderna tillhör Israel och att de inte kommer att lämnas tillbaka till Syrien (98% av befolkningen på Golan röstade följaktligen på Netanyahu).

Retoriken hårdnar
Strax efter att Netanyahu vunnit valet förra året hårdnade retoriken från arabvärlden, Syrien var inget undantag. Assad fick som en skänk från ovan slippa skriva under ett fredsavtal med Israel och han kunde skylla på att Netanyahu inte ville lämna tillbaka Golan.

Idag fruktar allt fler israeler att det kommer att bli krig med Syrien. I juni i år upplyste också de israeliska tidningarnas rubriker om att "Syrien är redo för en överraskningsattack mot Israel". Rubrikerna kom från ett föredrag som Israels överbefälhavare Amnon Lipkin-Shahak höll i USA samma månad. I maj kom det uppgifter om att Syrien bestyckade sina mark-till-mark-missiler med nervgasen VX, en gas som det inte går att skydda sig mot med gasmask eftersom den går in genom huden. Och hela tiden pågår konflikten mellan Israel och Hizbollah i södra Libanon - en konflikt som varje år tycks eskalera för att lugnas ned efter en ny "operation" från Israel. En israelisk operation skulle kunna vara vad Assad väntar på för att få gå till angrepp och återta Golanhöjderna genom våld. Men ensam kommer han inte att klara det. Och ett konventionellt krig kommer inte Assad någonstans med.

Kommer Assad ta risken av ett krig?
Troligen vill Assad först se om den israeliska regeringen kommer att falla. Om så sker vill han se om en ny regering efter ett nyval innebär att han kan få vad han vill ha ifråga om Golanhöjderna. Om Assad är rationell, varför skulle han ta risken att återigen förlora ett krig mot Israel? Han skulle våga för att han kan räkna med hjälp från ett allt militärt starkare Iran, en återupplivad vänskap med Irak, och för att Syrien självt nu upprustar militärt. Han har förstärkt sitt flygvapen och köpt nya missiler från Nordkorea och Kina. Dessa kan förses med kemiska stridsspetsar. Förmodligen kan Assad ta risken även för att han nu är så gammal och sjuk och då skulle vilja ta chansen att gå till historien som den som tog de prestigefyllda bergen tillbaka. Varje diktator har ett sådant ego - även en annars så rationell diktator som Syriens Hafez al-Assad. Han kan vara tillräckligt sjuk för att inte kunna vänta längre. I så fall kan han inte vänta tills Netanyahu gör den omsvängning som Rabin gjorde beträffande ett återlämnande av Golan under vissa betingelser. Han kommer då heller inte att vänta till dess en ny Labour-regering väljs i Israel, vilken kanske inte ens skulle hjälpa honom. För han vill ju egentligen inte ha den fullständiga fred som israelerna, Likud eller Labour, önskar. Han vill ju bara ha Golanhöjderna.

Marie-Hélène Boccara
är folkrättsjurist och journalist med Mellanösternkonflikten som specialitet och arbetar som informationschef hos Svensk Israel-Information.
  Syrien Jmfr med Israel med Sverige
Landyta 182 755 kvkm exkl. Golan 1 295 kvkm 20 330 kvkm före 1967 410 928 kvkm
Befolkning juli 96 15,6 milj. 5,4 milj. 8,9 milj.
Medellivslängd, snitt 67 år 78 år 78 år
Bruttonational-inkomst(BNI) 730 mdr kr (uppskattn.)*) 641 mdr 1 418 mdr kr
BNI per invånare och år 47 200 kr *) 119 000 kr 160 800 kr
Export 28 mdr kr 227 mdr kr 490 mdr kr
Import 43 mdr kr 320 mdr kr 414 mdr kr
Elförbrukn. per invån. 865 kWh/år 4 290 kWh/år 14 900 kWh/år


*) Omräkningen från syriska pund är problematisk eftersom det finns flera olika kurser. Här tycks man använt den officiella fasta dollarkursen som inte motsvarar valutans reella värde. Red.anm.

Källa: CIA World Handbook. Uppgifterna avser år 1995 där ej annat angivits. Dollarbeloppen har omräknats till kronor med kurs 8 och avrundats. http://www.adci.gov/cia/publications/nsolo/factbook/global.htm

Textlänkar
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.