Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

POLITIK

Brännpunkt Södra Libanon
En analys

Av Marie-Hélène Boccara

I mars meddelade Israel att man lämnar säkerhetszonen i södra Libanon. Så skall ske i juli om fredsförhandlingarna mellan Israel och Syrien inte har återupptagits senast i maj och lett närmare ett fredsavtal dem emellan.

Egentligen vill Israel inte genomföra ett ensidigt tillbakadragande, vilket är vad beslutet handlar om. Ur israeliskt synpunkt hade det varit önskvärt om Syrien, som kontrollerar Libanon med sina 35 000 soldater i landet, i samband med ett fredsuppgörelse åtog sig att stävja Hizbollahs terrorverksamhet mot norra Israel. På så sätt hade ett israeliskt tillbakadragande från säkerhetszonen kunnat bidra till lugn i denna del av Mellanöstern. Det är oklart om detta nu blir resultatet.

Barak vill uppfylla sitt vallöfte
Syftet med den israeliska regeringens beslut om ett ensidigt tillbakadragande är dels att uppfylla Baraks vallöfte om att Israel skall lämna södra Libanon inom 12-14 månader. Den fristen går ut i juli. Dels är det en väg som regeringen tar för att sätta press på Syrien att så fort som möjligt komma tillbaka till förhandlingsbordet.

Den syriska reaktionen på Israels beslut att ensidigt lämna säkerhetszonen var som väntat sur. Därigenom förlorar nämligen Syrien ett av sina viktigare förhandlingskort i fredsprocessen. I en form av politisk-militär utpressning och ett indirekt krig mot Israel sörjer Syrien för att Hizbollah får sina vapen från Iran. Av samma skäl underlåter syrierna att stävja den shiamuslimska terrororganisationens verksamhet mot Israel. Den syriske presidenten Assad utgick ifrån att Israel skulle gå med på att lämna tillbaka Golanhöjderna till Syrien för att i gengäld ombesörja att lugn rådde vid gränsen mellan Israel och Libanon, dvs att stoppa Hizbollahs terror mot Israel.

En sådan överenskommelse vore emellertid inte tillräcklig för Israel, eftersom det från den judiska statens perspektiv även måste ingå säkerhetsgarantier rörande Golanhöjderna och gränsen mellan Israel och Syrien. Detta är dock för långtgående krav enligt den syriske presidenten och således en av stötestenarna i fredsförhandlingarna mellan dessa båda länder.

Motstridiga signaler från Libanon
Även om de libanesiska reaktionerna på Israels beslut att lämna södra Libanon inte torde vara alltför relevanta mot bakgrund av dess karaktär av marionett till Syrien, kan det kuriöst konstateras att reaktionerna därifrån varit motstridiga.
Den libanesiske presidenten Emile Lahoud är negativ till ett ensidigt israeliskt tillbakadragande med motiveringen att konsekvensen därav skulle bli nya krig i området.
Den libanesiske premiärministern al-Hoss välkomnade å sin sida det israeliska beslutet.

Om Israel de facto genomför det ensidiga tillbakadragandet från säkerhetszonen i södra Libanon kan diverse scenarier realiseras.

Det första är att Syrien snabbt sätter sig vid förhandlingsbordet - om inte i maj så när Israel visar sig mena allvar, dvs när tillbakadragandet inletts. Assad kan då se det som sista chansen att få använda sitt betydelsefulla förhandlingskort, som han har genom kontrollen av Libanon och därmed av Hizbollah.

Sannolikheten för att Assad i tillbakadragandeprocessen skulle skynda till förhandlingsbordet är dock försvinnande liten. Ett sådant agerande från hans sida skulle stå i strid med presidentens hela saktfärdiga personlighet.

Risk för ökad terror
Det andra scenariot, möjligen det mer troliga, är att terroraktiviteterna från Hizbollah ökar mot Israels norra delar. Hizbollah kan med södra Libanon under sin egen kontroll nå så långt som till Haifa med sina rysktillverkade Katyusha-raketer.
Det vore nämligen naivt att tro att Hizbollah skulle upphöra med sin terror bara för att Israel lämnar södra Libanon. Detta kunde resultatet bli om Hizbollahs enda mål var att få Israel att lämna libanesiskt territorium. Det är emellertid bara ett av terrororganisationens delmål - det långsiktiga målet är fortfarande att utplåna Israel för att sedan kunna uppföra en islamisk stat över hela Israel i enlighet med den iranska modellen. Genom att Israel efter ett tillbakadragande måste försvara sin norra gräns från det egna territoriet, men på samma villkor som i säkerhetszonen idag, ökar riskerna för en militär konfrontation - en slutsats som är i linje med den libanesiske presidentens.
Skälet till att krigsrisken skulle öka genom ensidigt israeliskt tillbakadragande och utan syrisk back-up, är Hizbollahs möjligheter att inte bara genom bakhåll angripa israeliska soldater som är en av metoderna idag, utan att de lättare också kommer att kunna infiltrera israeliskt territorium för att angripa israeliska civila. En reträtt från nuvarande positioner innebär således att gerillakriget kommer att föras på israeliskt territorium istället för som idag på libanesiskt. Skulle utvecklingen bli sådan, att Hizbollahs terrorister framledes kommer att ta sin utgångspunkt från israeliskt territorium kommer det att leda till nya kraftfulla israeliska vedergällningar, i likhet med vad som skett under hela den arabisk-israeliska konflikten - från fedayeen till PLO till Svarta September och nu möjligen även Hizbollah. Kanske kommer vedergällningen även att riktas mot syriska mål för att motivera Assad att bakbinda sina terrorister. Även om Assad vet att han inte kan vinna ett krig mot Israel på egen hand, så har han sin heder att ta till vara. Sålunda skulle han slå tillbaka, snarare än att som ett första steg bekämpa Hizbollahs verksamhet.

Hizbollahs verkliga ambitioner
I den mån några fördelar med väpnade konflikter alls kan skönjas är de i detta fall det politiska stöd som Israel skulle få från omvärlden när det blir tydligt att Hizbollahs terror mot Israel inte haft samband med Israels ockupation av södra Libanon. Det skulle med ett israeliskt tillbakadragande från säkerhetszonen tydliggöras att Hizbollah hela tiden haft andra ambitioner än dito. Ett opinionsmässigt stöd för Israel i denna mening skulle i sin tur även riktas mot Syrien, vilket från den syriske presidentens synpunkt inte är önskvärt. Även om diktaturer sällan är mottagliga för opinionsmässigt tryck så är det svårare att vinna krig utan politisk uppbackning. Om inte förr, skulle Assad vid denna tidpunkt tvingas överväga att sätta sig vid förhandlingsbordet igen.

I den mån Israel skulle få ett sådant politiskt stöd utifrån i händelse av väpnade konfrontationer mot Libanon och/eller Syrien efter ett tillbakadragande från säkerhetszonen torde Israel på lång sikt ha mest att vinna genom att lämna södra Libanon med eller utan Syriens samarbete. Civila israelers liv kommer att spillas, men sådan är situationen redan idag, liksom fallet är med de israeliska soldaterna vilka de senaste åren mer frekvent fallit offer för Hizbollahs attacker. Skillnaden blir det politiska stöd som Israel inte har idag på grund av sin ockupation av södra Libanon, även om ockupationen är förenlig med folkrättens regler. Efter kalla krigets slut är det rimligare att anta, att omvärlden ger Israel sitt stöd mot Hizbollah och Syrien för det fall terrorn fortsätter efter ett israeliskt tillbakadragande. På lång sikt kan ett sådant politiskt stöd vara mycket värt.
10 april 2000 -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lägenheter i Israel för SLA-medlemmar med familjer Jerusalem Post rapporterar den 5 april, att 900 tomma hyreslägenheter om 4 och 5 rum lokaliserats i norra Israel mellan Kiryat Shmona och Hadera. De har reserverats för kristna libaneser som tillhör SLA-milisen. Dessa erbjuds att flytta till Israel med sina familjer för att inte råka ut för Hizbollahs hämnd när Israel drar sig tillbaka från säkerhetszonen. (Red.)

Assad ville inte göra affär med Clinton Förutsägbart, säger professor Jerrold Green från RAND Graduate School i Kalifornien, som nyligen talade på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm. Green menade att det ur Assads synpunkt inte var lönsamt att komma fram till en uppgörelse vid mötet i Genéve. Clintons löften skulle inte gå att lita på eftersom han snart skulle försvinna ur bilden. Bättre då för Assad att förhandla med nästa president som har 4-8 års ämbetstid framför sig. Under tiden behåller Israel de vackra Golanhöjderna med sina böljande vetefält, grönskande vingårdar och stinna mjölkkor. Och Golans 17 000 israeler fortsätter att leva i osäkerhet om sin framtid.



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.