Textlänkar finns längst nere på denna sida

Läsvärt ur kvartaltidskriften Menorah från och om Israel

MEDIABEVAKNING

Under denna rubrik kommer Stefan Dominique, utgivare och redaktör av den nu tyvärr nedlagda tidskriften Brännpunkt Israel, att fortsättningsvis medverka i Menorah.

Innehåll:
1. Det israeliska valet i svenska media
2. Från arabiska media

1. Det israeliska valet i svenska media
I svenska media var intresset för det israeliska premiärministervalet relativt stort och många svenska dagstidningar kommenterade valresultatet på ledarplats. Bland de stora tidningarna hade Aftonbladet och Expressen svårt att dölja sitt missnöje med valet, medan kommentarerna i exempelvis Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter var återhållsamma och analytiska.

AFTONBLADET
"Dagen efter börjar Israels mörka tid" löd rubriken på Aftonbladets ledare den 7 februari och i den kunde man bland annat läsa detta: "Sharons valkampanj var falskt mjuk i sin framtoning. I grunden bestod den dock i att säga nej till även det som ett ögonblick tycktes möjligt. Åter framställdes Jerusalem som Israels exklusiva och odelbara huvudstad. Inte ens en bosättning på ockuperad mark ska överges. Inte en meter mark återlämnas utöver de landplättar som nu är embryot till Palestina". Det är riktigt att Sharon under sin valkampanj presenterade ungefär den synen på förhandlingarna med palestinierna, men hur det i realiteten kommer att bli återstår att se.
Aftonbladet publicerade även en valanalys skriven av Wolfgang Hansson. Under rubriken "freden i Israel tog paus i natt" drog denne journalist en rad långtgående slutsatser och gjorde häpnadsväckande påståenden utan någon saklig grund. Exempel: "Nu skall Ariel Sharon piska palestinierna till förhandlingsbordet", "Förmodligen har många israeler glömt hur det gick förra gången den tuffa linjen provades. Ett palestinskt uppror förvandlade Västbanken och Gaza till ett slagfält i sju år. Till slut tvingades högerledaren (sic!) Yitzhak Rabin att kasta in handduken och börja förhandla. Resultatet blev Oslo-avtalet 1993" och "förr eller senare måste även Sharon inse att våld mot palestinierna inte leder till fred". Det torde varas känt att Yitzhak Rabin inte var en "högerledare" utan ledare för arbetarpartiet. Det var inte heller fråga om att han "kastade in handduken" och började förhandla med palestinierna. Alla israeliska regeringschefer har försökt hitta en förhandlingslösning på konflikten. Rabin lyckades få palestiniernas ledare Arafat att offentligt överge PLO:s mål om att utplåna Israel. Det var det som ledde fram till förhandlingar och Oslo-avtalet - inte det palestinska upproret, vilket Aftonbladet felaktigt påstod. När det gäller Sharons inställning till våld i samband med förhandlingarna, var det enda som var känt när Aftonbladets ledare och analys trycktes, att han krävde att det palestinska våldet skulle upphöra innan han var beredd att återuppta förhandlingarna. Påståendet att han skulle "piska" palestinierna till förhandlingsbordet är absurt; palestinierna borde vara angelägna om att förhandlingarna skall sätta igång.

SVENSKA DAGBLADET
Svenska Dagbladets korrespondent i Israel Cordelia Edvardsson, som är betydligt bättre insatt i den israeliska politiken än Aftonbladets ledarskribenter är, skrev i sin valanalys att "de första intervjuerna med olika partitoppar [inom Likud] slog an en försonlig och nästan vädjande ton. Alla tycktes vara medvetna om vad som väntade dagen efter: den svåra uppgiften att bilda regering, helst en stabil regering, som inte blir ett lätt offer för småpartiernas nycker och utpressning". För detta behövs en nationell samlingsregering med deltagandet av arbetarpartiet menade Cordelia Edvardsson och fortsatte: "En av Likuds ledande politiker, Meir Shitrit uttryckte det så här: - Vi kommer att vara redo till eftergifter så att Barak och arbetarpartiet kan delta i en enhetsregering, för vi sitter alla i samma båt".

EXPRESSEN
I Expressens ledare den 7 februari spekulerade man, under rubriken "hoppet som dog", om varför Sharon segrade och vad som åstadkoms under Baraks regeringstid. "I viss mån kan Arafat verkligen klandras för att ha underminerat Baraks ställning. Oförsonliga uttalanden, krigisk retorik och en kompromisslös hållning, åtminstone utåt, i flyktingfrågan har gött de krafter som hävdar att palestiniernas kravlista är oändlig."
Expressens ledare fortsatte med att beskriva Baraks insats som premiärminister: "Barak har hyllats för att han har raserat tabun i den israeliska debatten. För detta skall han ha ett erkännande. Men Barak misslyckades med att förbereda opinionen på dessa eftergifter och han misslyckades med att skapa tilltro till palestiniernas fredsvilja", menade Expressen. Faktum är att israelerna har visat att de är beredda att gå mycket långt. Problemet är att det palestinska ledarskapet inte vid något tillfälle, i någon mening, har förberett den palestinska opinionen på palestinska eftergifter gentemot Israel.

DAGENS NYHETER
Dagens Nyheters korrespondent Nathan Shachar citerade i sin valanalys den 7 februari en av den israeliska fredsrörelsens ledare, Baraks handelsminister Ran Cohen från vänsterpartiet Meretz, när denne erkände att Baraks nederlag hängde samman med det oprofessionella och inkonsekventa sätt som fredsförhandlingarna hade skötts: "Men detta hade aldrig inträffat utan palestiniernas benägna bistånd. Så länge skottlossningen pågick var hela vår kampanj dömd på förhand", sade Ran Cohen till DN:s korrespondent.

2. Från arabiska media
Det finns en tydlig skillnad i tonläget mellan kommentarerna till det israeliska valet i arabisk press, radio och television och de officiella uttalanden som gjorts av de arabiska staternas ledare. I media har tonläget ofta varit högt uppskruvat, med flera exempel på rent antisemitiska kommentarer, medan flera arabiska statschefer har uttryckt sig återhållsamt. Den överväldigande delen av media i arabvärlden kontrolleras av de styrande regimerna och någon fri press i västerländsk mening finns inte. Därför kan man med fog påstå att kommentarerna i media speglar den officiella synen, det vill säga den åsikt som råder bland arabländernas ledare men som de inte öppet redovisar i de uttalanden som är avsedda för västvärldens öron.

EGYPTEN
Ett tydligt exempel på denna diskrepans mellan officiella kommentarer och kommentarerna i media finner man i Egypten. Medan den egyptiske presidenten Mubarak uttalande sig mycket försiktigt om valet i Israel, var kommentarerna i de egyptiska tidningarna starkt fientliga. I den halv-officiella egyptiska tidningen Al-Ahram den 8 februari kommenterades det israeliska valet och den kommande israeliska regeringen kallades "aggressiv" och "rasistisk":
"Baraks desperata ansträngningar var inte tillräckliga för att hindra Sharon från att erövra posten som premiärminister. Vare sig det var Baraks konspirativa läggning och hans dragning åt förrädiska metoder låg bakom hans nederlag, eller om det finns andra skäl till hans nederlag, är det möjligt att Sharon kommer att bilda en koalition med arbetarpartiet. Ingen förväntar sig att en sådan regering kommer att bli långvarig. Allt tyder på att Sharon kommer att falla med samma hastighet som han uppnådde sin position. Vad kommer USA och Europa att göra mot denna rasistiska och aggressiva regim i Israel? Vad kommer araberna att göra när deras drömmar om fred krossas. Så lyder frågorna vid denna tid."
Den oppositionella tidningen Al-Akhbar skrev i sin kommentar att "förtörnelsen [över Sharons seger] kan bli en tillgång. Det kommer inte att ha en negativ effekt på oss att Sharon segrade. Tvärtom gläder det oss att se hur hökarna samlas framför våra styrkor, så att vi förstår att det är en allvarlig sak, en fråga om liv och död. Det är dags för oss att säga till världen att vi inte alls är rädda. För att försvara våra legitima rättigheter behöver vi inte bara stridsvagnar och bomber utan också en stark vilja och övertygelse."

JORDANIEN
I den jordanska tidningen Jordan Times kunde man läsa följande, för arabiska media ovanligt lågmälda och nyanserade kommentar dagen efter valet: "Valdagen i Israel kom och gick med det resultat som vi alla mer eller mindre hade väntat oss. Även om valet genomfördes 'over there' kändes det på sätt och vis som om det även skedde här, på grund av de höga insatser som stod på spel och på grund av intensiteten [i rapporteringen]. Pressen har varit sysselsatt med att kriminalisera den nye israeliska premiärministern Ariel Sharon och man har grundat sin kampanj [mot Sharon] på dennes förflutna som krigare. Hårda ord i samband med Sharon är inte fel, men vi kan inte säga att vi, araber och i synnerhet palestinier, befinner oss i en sämre situation idag än vi gjorde för två dagar sedan eller ens för två månader sedan. Det var när allt kommer omkring 'duvan' Barak som drog oss, araber och israeler, tillbaks in i konfrontation." Denna kommentar står i skarp kontrast till den jordanska tidningen Ad- Dostour, som samma dag publicerade en antisemitisk nidbild föreställande Sharon iklädd uniform, med hakkors på axlarna och med ett hånleende på läpparna, mot en bakgrund av döda människor.

PALESTINSKA MYNDIGHETEN
Reaktioner och uttalanden från officiella representanter för den palestinska myndigheten och kommentarer i palestinska media har ofta varit motsägelsefulla. I palestinsk radio kommenterade exempelvis den palestinske informationsministern Yasser Abd-Rabbo i en intervju Sharons framgångar som en framgång för "den rasistiska, fascistiska högern under Sharons ledning". Vidare sade Abd-Rabbo att palestinierna måste "konfrontera fenomenet Sharon, framväxandet av en extremistisk och fascistisk kraft, aggression och krig i Israel". Samtidigt som den palestinska radion sände denna intervju upprepade man Yassir Arafats uttalande om att den palestinska myndigheten respekterade de israeliska väljarnas val.

SLUTSATS
Sammanfattningsvis kan man konstatera att tonläget i arabiska media när det gäller fredsprocessen både före och efter valet i Israel i de flesta fall är oförsonligt. De arabiska kraven på fullständig israelisk reträtt till 1967 års gränser och stilleståndslinjer, samt arabisk överhöghet över Jerusalems gamla stad och östra stadsdelar ligger tydligen fast och de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till Israel förs dagligen fram på prominent plats. När man i arabiska media talar om kompromisser innebär det alltid att Israel skall kompromissa. Även i de stater som har formella fredsavtal med Israel dominerar de antiisraeliska kommentarerna i media.

Redaktör: Stefan Dominique, Malmö



Textlänkar
Till nästa artikel (i detta nummer)
Till föregående artikel (i detta nummer)
Till framsidan
Till arkivet



© Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.